Jag satt på min religionslektion förut och av någon konstig anledning så kände jag en extrem saknad efter min absoluta favorit i hela världen. Jag lyckas alltid sakna honom så att det verkligen gör ont i mig och det har i ärlighetens namn aldrig hänt förut. Lite läskigt men det visar förmodligen bara hur mycket jag tycker om honom och det är ju bra! Jag tror att detta är kärlek med stort K!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar